Slutet är nära

Har stolt spatserat runt i Twickenham med barn och vagn som vilken tonårsmamma som helst, vilket kanske var anledningen till att svenskläraren Thomas inte kände igen mig när han passerade i sin kanariegula keps. Illusionen att någon tog mig på allvar som mamma gick dock upp i rök när en massa gamla tanter började dra i Aiva för att hon är så gullig, och sedan sa till mig, "Och du är inte så dum, du heller". Att jag är Christian och Romans mamma är tydligen hur rimligt som helst med tanke på hur många gånger jag fick den frågan, men jag har alltför mycket av ett "baby face" för att vara en ettårings förälder. Kan i och för sig bero på de socioekonomiska skillnaderna mellan Chesterton och Richmond (ska skriva uppsats om detta).
  
Än en gång är stämningen sorglig och nostalgisk, men jag fick en episk avslutning när Kathy och Roy körde förbi Virginia Woolfs gamla hus. Det tänker jag inte glömma så länge jag inte blir dement.
 
Ebba out

Tillbaka på brottsplatsen

Jag tror att bildflödet fångar dagen ganska precist (bilder tenderar ju att göra det). Först och främst återsåg jag Richmond Park, vyn (visst blir den aldrig gammal?) och Waterstones. Därefter var lite barnpassning på sin plats (det är allt jag gör nuförtiden), och sedan åkte vi till ett känt teställe. Än en gång korsar Henry VIII min väg eftersom jag fick smaka hans älskade Maids of honour-kaka (kan förstå varför han blev lite knubbig mot slutet) som bara görs i Kew. K & R körde sedan ut mig på den brittiska landsbygden, närmare bestämt till ett samhälle där delar av en liten film kallad The Holiday spelades in. Nu ikväll har vi som en passande avslutning tittat på nämnda film, och jag har liksom många andra konstaterat att det inte skulle vara fel med en universitetsexamen i Jude Law. (ahahahah)
 
De här bilderna kom från Judah:
Christian, Roman, Tugce, Björnen Bernard, Ebba
Ebba, Björnen Bernard, Alex, Leonardo

Come back soon, sexåringar say

Varför har Roman och pappa samma klädstil?
Alla har varit så snälla mot mig idag. Tugce lämnade armband på vårt rum som hejdå-present (fick rusa in till stan och köpa en liten skrivbok att ge henne) och Judah bjöd mig på klassisk sunday roast dinner på en pub. Jag är lite av en dubbelspelare eftersom jag sedan fick exakt samma mat hemma hos Kathy och Roy - och givetvis ständigt utbrast "So lovely!" även då - men allt ätande var värt det. Inte minst därför att Judah bjöd på det sjukaste skvallret: När hon jobbade i Kalifornien med Friends misstänkte hon att Phoebe och Chandler gick på ((((((droger))))))).
 
Nu är jag tryggt installerad hemma hos Kathy och Roy, har återsett Aiva och träffat Annabelle. Även om de förmodligen inte har samma filmsmak som jag tror jag att vi kan komma bra överrens.
 
Fråga: Varför är det så hjärtskärande när sexåringar säger "Come back next week, please"?

Ramadan

Lite ledsamt med sista hela dagen i Cambridge och allt, men jag antar att om det smakar så lär det väl kosta också. Har barnvaktat lite, vandrat omkring lite, varit nostalgisk mycket.
   Det visade sig att Tugce (min rumskompis) är i full färd med att fira Ramadan, vilket förklarar att hon inte har ätit någonting. Pinsamt för min del eftersom jag har försökt fresta henne med alla möjliga godsaker, men bra för henne eftersom jag var helt övertygad om att hon hade en ätstörning.

Träffade Wolverine

Finns en annan svensk på skolan... Oklart om det är samma person som spenderar nätterna i EF:s korridorer.
Gissa vem som fick 48/50 på slutprovet!!! Jaja, ni tänker "det där är två fel för mycket", men det ena delat med det andra blir 0,96. Eftersom jag tänker leva i totalt 96 år är 48/50 ett bevis på livets logik.
Något som jag tycker är trevligt är att Judah gav mig en skrivbok som hejdå-present, men det var först när jag fick se det tillhörande kortet som jag insåg att hon tror att jag heter Hebba. Är det värt att rätta henne nu?

Helt sjukt: Satt på bussen och tjejen bredvid mig hade världens största köttsår i handen som hon helt casually höll intill kroppen, jag skrek OH MY GOD ARE YOU ALRIGHT och hon bara Just need to clean it no worries. Tror på riktigt att hon är Wolverine.

Till sist: Vi tittade på Fyra bröllop och en begravning (eller är det tre bröllop?) i skolan, och jag blev Så. Himla. Besviken. Ni som har sett den - varför görs det inte tydligare i filmen att Carrie är mentalt handikappad? Jag förstår inte.

Carpe den satans diem

Efter att Judah höll sitt lilla tal om att fånga dagen och att jag är asbra (och berättade om sin skådespelarkarriär) har jag varit på topp. Läste ut Doktor Glas och allt (Tilda, vi ska ha en diskussion vid tillfälle). Ett sjukt faktum som inte har så mycket med något annat att göra är att innehållet i EFs godisskål - som står i receptionen - konsumeras till 50% av mig.

Avslutningsvis tycker jag att vi alla kan be en kollektiv bön om att vi någonsin ska få älska någon på samma sätt som Christian älskar gosedjurshunden Howard.

Tips från coachen

1. Gjorde slutprovet
2. Fikade med Charlotte
3. Tittade på film med Christian och Roman
 
Ett litet tips: Om du någonsin delar hus med en italienare, och han heter Leonardo och kommer från Florens, fråga inte om hans efternamn är da Vinci. Då kommer han att påpeka att Leonardo da Vinci INTE kom från Florens, utan FRÅN VINCI.

I rest my case

 
Jag gick till Botaniska Trädgården och tog bilder som ingen kommer att kunna se förrän imorgon på grund av tekniska svårigheter (men jag kan reta er aptit lite med att avslöja att jag tog sjukt mycket bilder på ankor).
 
Roligt: att Claudine i min klass berättade att hon har opererat bort äggstockarna, men tyckte att det var över gränsen att diskutera huruvida evolutionen kan ge oss fluffiga vingar.
Dessutom: Jonas (också i min klass) har presenterat en teori om att människor i nordiska länder läser överdrivet mycket, och att detta beror på att vi har det kallt och inte kan göra saker utomhus. Om någon vill debattera med nämnde Jonas (spanjor) går det bra att ta planet hit. Om man läser på planet tror jag nog att Jonas kommer att "rest his case".
 
Bor pappa i Botaniska?

Lego, jordnötssmör & ondska

Är jag ond för att jag utnyttjar min rumskamrats religion för att få hennes köttbullar? Jag älskar verkligen köttbullar.

Idag har vi byggt med lego och ätit jordnötssmör. Inte i skolan alltså, utan jag och mina BFFs

Makt

Jag älskar: att titta på joggare medan jag äter chips i parken. Och att Judah har talat om för alla att det är mig de ska fråga om de vill ha något OCH JAG ÄR SÅ HIMLA MÄKTIG
Jag hatar: att det här snart är över.

Chap olympiad

 
BÄSTA. DAGEN. NÅGONSIN. (Lägg märke till stora bokstäver) Åkte till Bloomsbury för att titta på människor i fina 1900-talskläder, blev dissad av två norrmän för min svenskhet och insåg att jag och tunnelbanan har en kärleksrelation som aldrig kommer att vara omodern. Hamnade därefter på en utställning om Virginia Woolf på National Portrait Gallery, och ja... Jag köpte skrivblock. 
 
Dessutom fick jag leka värdinna igår eftersom Judah inte var hemma när våra nya rumskompisar (Alex från Stockholm och Leonardo från Florens) anlände. För ett tag var det roligt att låtsas som om jag alltid har bott här och Christian och Roman är mina barn, men sådant håller såklart aldrig. Råkade antyda för Judah att jag tänker ragga på italienaren, vilket är osant pga åldersskillnad. 
 
Annat som gör mig glad: Enligt Judah har Christian och Roman börjat kalla mig för sin syster. 

Var ligger landet där man får rita på väggarna?

Ni vet när lärare får slut på kreativa idéer, och istället bestämmer sig för att låta eleverna läsa och diskutera artiklar om alla galna grejer som görs i Kina och Japan (exempelvis en automat där man kan stoppa i några kronor och få numret till en kille med snygg bil)? Det blir JÄTTEkonstig stämning om man har asiater i klassen.
   Jag har besökt Darwins gamla skola och begrundat evolutionen, samt lyssnat på en föreläsning om Shakespeare i en kyrka. Lika roligt är att ha lektioner via en dator utan lärare, vilket innebär att man kan göra lika mycket på en lektion som man annars hade gjort på en vecka. Det jag tycker allra bäst om är dock att man får rita på väggarna hemma hos min värdfamilj.
 
Vad mer? Har mest bara gråtit över IFK-spelarna som lämnar oss.

GGTF (Guds gåva till föräldrarna)

Jag hade glömt hur mycket jag älskar engelska busschaufförer, Pret och att ha något akademiskt att ta mig för. Judah säger att jag är en förälders dröm eftersom jag blir gladare för läxor än för festerna som EF anordnar, men det finns som vi förstår bara två personer som kan tala om huruvida det är sant. 
 
Presentation uppskjuten till imorgon (känner mig som Bridget Jones när jag skriver sådär).
"Howard wants to sit with you" - Christian

Nya Rebecka och Hedda?

Nej, ni vet lika bra som jag att inget i England kan toppa R & H. Dock har Cambridge två motsvarigheter som inte är riktigt lika urgrymma men nästan. Jag pratar såklart om Christian och Roman. Att jag blir bästis med sexåringar skulle kunna locka någon (läs Viktor) att kommentera min intelligens, men det struntar jag i för när man kommer från skolan och någon står innanför dörren och utbrister "Where have you BEEN?" vet man att man är bästisar. Att vi har ungefär samma filmsmak hjälper nog också (Star Wars, Trassel, Det regnar köttbullar... you name it)
 
Har för övrigt åkt längst fram i en dubbeldäckare och slitit pennan ur handen på en lite för långsam asiat på skrivlektionen idag. Imorgon blir det redovisning för en lärare som alla säger är ond (som om jag inte har träffat tillräckligt många sådana).

Den enda i mitt slag

Första riktiga skoldagen bjöd inte på några större överraskningar - förutom att jag upptäckte att jag kan blogga från skolan! Betydligt mycket lättare för mina nerver, kan jag säga. Tydligen finns inte så många andra svenskar häromkring (som jag kan hitta) men det är bara bra för då kan jag lära alla fula, svenska ord och säga att de är helt okej att använda.